bjornthoren
| Forumroll | Medlem sedan | Senaste aktivitet | Ämnen skapade | Svar skapade |
|---|---|---|---|---|
| Medlem | februari 10, 2008 (18 år) |
- | 0 | 1 |
- Forumroll
- Medlem
- Medlem sedan
februari 10, 2008 (18 år)
- Senaste aktivitet
- -
- Ämnen skapade
- 0
- Svar skapade
- 1
Biografi
Har alltid tyckt det här med att presentera sig själv är svårt. Det gäller att inte säga för mycket och inte heller för lite. Any way..! Here I goo..!
Jag är en man på 47 år som bor i Älvsjö, Stockholm, tillsammans med min son som nu pluggar på KTH. Det har varit vi två sedan mitten av 90-talet och även om hans mamma har funnits med i periferin så har jag uppfostrat honom solo sedan separationen.
<b>Förutom pappa-rollen har jag också</b> ett kontrakt på att vara en funkis alá rulle, <i>(reumatiker sedan barnsben).</i> Jag har jobbat i elva år som journalist och redaktör för två tidskrifter. Fast idag jobbar jag alltmer, <i>(när jag klarar av att arbeta),</i> med grafisk verksamhet. Det journalistiska har, för tillfället, fått ge vika för annat kreativt arbete.
<b>Livet som pappa och funkis</b> har verkligen krävt sitt. Både för mig och min son. Rutiner, ansvar och en heldel uppoffringar plus vassa armbågar har varit viktigt för att klara av alla vardagliga utmaningar, problem och händelser. Men jag tycker att vi har lyckats ganska bra för han är verkligen en underbar ung man med hjärtat på rätt ställe. Men det har inte alltid varit lätt, för som de flesta solo-föräldrar vet, så är det inte helt enkelt att vara ensamstående förälder i Sverige idag. Och lägger vi där till alla fördomar och diskrimineringar såsom otillgänglighet för funktionsnedsatta som samhället och dess makthavare legaliserar med sin tystnad och bristande handlingsförmåga - så måste jag säga att det ibland har varit ett helvete.
När inte jobb eller annat styr så försöker jag hinna med att skriva. Jag gillar att diskutera och debattera och att lyssna på folk. Jag är stor diggare av de små tingen i livet som så ofta tas för givet. Det kan handla om vänskap, närhet, kärlek, respekt och glädje som så lätt kan ge livet mening och krydda ens vardag med glädje, värme och välbehag. Ett glas vin, eller två, en underbar promenad, en kram, att leka en stund med mina syskonbarn får mig att le inombords av välbehag. Många är dom, de små tingen i livet som får mig att må bra.
En del av mina inlägg kommer att röra vid ämnen som handlar om personlig assistans och hur det är att leva med funktionsnedsättning i vårt land idag - men mitt liv handlar om så mycket mer än funktionshinder, assistans och hjälpmedel så mitt bloggande kommer också rida över vardagens erfarenheter med subjektiva åsikter om politik och det vi kallar för livet. Jag hoppas kunna ge er en stund behaglig och engagerad läsning.
<i>Ps. Ni får gärna kommentera mina inlägg och länka till min blogg.</i>
<b>Tills vi råkas - ha det kanon!</b>
Nalle